Tjacka lya på söder?

Nu har jag varit i den urbana djungeln ett bra tag. Den här staden börjar ta ett stadigt grepp om mig, lika stadigt som HV's grepp om MoDo ( jag har inget försvar jonte).. Jag har funnit mig själv göra saker som jag absolut inte skulle kunna tänkt mig.. I veckan höll jag på att tackla omkull en tjej version mindre i trappan upp till tunnelbaneperongen när jag ursinnigt likt djurisktbeteende försökte hinna med tåget ut till Alvik. Som att jag inte visste att det går ett till om 2 min. Men jag hann med det och kände mig nöjd, inte bara för att jag hann med utan att jag fick hoppa in genom dörrarna medan de stängdes. Det är ett bra sätt att fånga de andra passagerarnas uppmärksamhet och få vara i centrum, alla tittar på en och man nickar nöjt till några för att kommunicera: "joorda serru, på håret det där!"

Till råga på allt så har jag nu även blivit bekant med Stockholms innerstadstrafik genom att ha fått köra bil inne i stan två dagar på raken. Jag måste säga att jag känner mig ganska nöjd med resultatet, det tog inte lång tid förrän jag hade järnkoll även vid de trångaste tillfällen. Jag tog plats och trängde mig i trafiken likt Anna Book vid en mongoliskbuffé. Dock lyckades jag göra två vändor in på Lilljeholmen då jag skulle till Hornstull, men lite svinn får man räkna med! Men jag har märkt att man efter ett tag utvecklar en slags "road rage" ( ni som är över 35 och läser denna bloggen läs trafikilska) gentemot de andra trafikanterna och människor som rör sig i trafiken, man känner att alla gör fel utom en själv!

Hur ska jag efter denna vistelse i Stockholm avvärja mig denna menatlitet som mer och mer tränger sig på mig!

I ett tappert försök att sätt en rubrik på detta inlägg valde jag att använda nån slags stockholmsterminologi för att symbolisera den dock sakta men säkra omvandling som börjar ske...

Börjar hästsvansen att komma tillbaka?
Västerås - Örebro 0-1

Up to date!

Oj nu har jag inte uppdaterat bloggen på ett tag. Har faktiskt inte haft tid. Jag har under tiden jag skrev sist hunnit med ganska mycket. Jag har varit med och arrangerat min första pressträff där jag fick äran att träffa personer som Mattias Sunneborn den gamla längdhopparen som tydligen har tron att kvinnor går i gång på män som lagar mat och dricker vin i bar överkropp.

Sunneborn till Tommy Myllymäki, årets kock:
"Fan du måste få skitmycke brudar!"

Inte den högsta kvaliten på kändis kanske men dock väldigt roligt. Jag har även hunnit med att vara en sväng till Stockholms nordligaste förort Åre och åkt lite skidor. Flög hem på torsdagen och stack till Åre över dagen igår(läs lördag). En hejdundrandes massa skidåkning som känns i mina tunnelbaneben idag.. Även en del öl som känns i mitt huvud.
Känns konstigt att åka typ 80 mil norr om sthlm och ändå vara omringad av stockholmare som faktiskt befinner sig i sin naturliga miljö dvs i mycke trängsel och långa köer.

Idag bär det av tillbaka till storstaden och fortsatt praktiserande. Jag återkommer snart med ett nytt inlägg.. Har föresten analyserat yrket flygvärdinna som jag inte orkar skriva om nu.

Balans?

Satan! Pendel-flirtandet har vissa brsiter har jag upptäckt, detta skottsäkra system för att underlätta pendlandet kanske inte är helt bra. Jag gjorde en fatal pendel-flirt miss! Följande Scenario:
Jag kliver på T-banan och efter ca: 2 min har jag hittat mitt "flirt-offer" jag påbörjar taktiken jag nämnde i förra inlägget, tjejen tittar på mig och ler lite lätt.. Great Success, tänker jag! Men efter ett tag inser jag att tjejen som sitter snett bakom henne oxå börjar le. Hjälp!! Jag inser nu att jag utan min mening och vetskap sitter och parallell-pendel-flirtar.. Detta är en teknik jag som ny stockholmare ännu inte utvecklat till fullo! Följden blir att jag avslutar verksamheten och börjar i panik röra på blicken i hela vagnen för jag är alltså tillbaka i det tidigare nämnda pendelproblemet där jag nu inte vet vart jag ska titta! Jag måste helt enkelt lära mig parallell-flirtandet för att inte hamna i denna jobbiga situation igen!

Varför håller människor på att ramla omkull i tåget varje gång det börjar åka, det vet väl för tusan om att tåget kommer åka framåt, dom har ju åkt med tunnelbanan tusen gånger?

Planka?

Nu har jag kommit på ett bra knep för att lösa det där problemet jag nämnde i förra inlägget. Det där om att man inte vet vart man ska titta när man åker tunnelbana. Jag har helt enkelt börjat pendel-flirta, man väljer ut nån tjej som sitter en bit bort åt motsatta hållet om en själv och bara börjar små titta på henne. Tilslut ökar man intenciteten och ser till att "offret" märker att man tittar. Det som är viktigt att tänka på är att man bör sluta titta på "offret" om denne inte tittar tillbaka. Men om hon svarar på dina blickar är det bara att sitta och ha trevligt fram tills det att någon utav er ska av tåget. Ett bra sätt få tiden att gå samt att det blir lite roligt!

Ännu en fundering har växt i mitt huvud. Om man har SL-kortet och ändå väljer att hoppa över spärrarna som en del gör när de vill planka på tunnelbanan kan man väl inte bli tagen för plankning?

Fredags vin och chips för att inte tala om schlagern! Prime vet hur man håller uppe arbetsmoralen!

Imorn ä det måndag, då ska jag inte aktivera larmet, blir bara så dramatiskt!

Systematisk tittning!

Jaha då har snart två veckor gått av min praktik. Andra veckan var det mer liv i än första, jag har haft många roliga uppgifer. Har bland annat vara uppe i kaknästornet, roligt, dock inte så imponerande! Jag hade haussat det för mycke i mitt huvud!

Jag har oxå upptäckt en sak när jag var på uppdrag av min handledare. Jag hittade något som man bara kan hitta i sthlm... Vad undrar man då?
Jo jag hittade en liten butik med betoning på liten. Den var inte mer än 15kvm stor, och den var fylld från golv till tak med tygband.. Det enda de sålde var band av tyg, och de hade hur mycke som helst, i alla möjliga sorter! Det låter kanske inte så spännande, men det konstiga med denna lilla textilfabrik är att den drivs av två medleålders män. Hur sjukt är inte det! Jag lyckades dra nån slags slutsats när jag stod där om att dessa två män även lever tillsammans. Jag har inget som helst belägg för det, men jag är ju bara lekman! Två medelålders män som driver en butik som tillhandahåller tyg-band, och som är ett potentiellt kärlekspar... Detta mitt herrskap, det finns bara i Stockholm ( eventuellt att det finns ett par butiker i San Fransisco).

Tunnelbanan kan vara lite jobbig att resa med, inte bara p.g.a. tidigare anledningar, men även den lilla detaljen att man inte vet vart man ska titta när man sitter och åker. Man kan ju inte titta ut lixom. Det placerar en i en situation där du hela tiden måste röra blicken för att du inte ska sitta och stirra på någon annan av resenärerna och verka läskig, det blir rätt jobbigt efter ett tag.

It all makes sense!

Ja eftersom den här bloggen heter tunnel-banan och det är lite vad som utmärker sthlm kommer även detta blogginlägg att handla om just det!

I lördags när jag i visst trött tillstånd efter att ha spenderat en viss tid på Värmlands nation i Uppsala kvällen innan åker tunnelbana ut till sthlm händer följande:

Jag sitter i min egna värld och tittar ut genom fönstret med musik spelandes i mina öron i väntan på att komma ut till bromma. Vi passerar station efter station när vi kommer till odenplan och tåget stannar inser jag efter ett tag att folk står och vinkar till mig utan för fönstret och jag tänker "Jag känner inte dom vafan sysslar dom med?" Sen vänder jag mig om och inser att tåget är tomt och helt plötsligt släcks ljuset. Nu kopplar jag och inser att de vinkade till mig för att jag är dum i huvudet och inte inser att det var slutstation. Så jag går ut på perongen för att vänta in nästa tåg och alla tittar på mig lite tveksamt!

Inte lätt det här med tunnelbanekunskap!

*Det här med köer verkar vara ett stående inslag i huvudstaden, ändå finns inget kö-vett*

Vecka 1

Ja jag kanske inte uppdaterar min nya blogg så mycke som jag borde.... men men..Imorn går jag in på min andra praktik vecka och det ska bli grymt roligt. Jag vet att denna vecka kommer toppa den förra. Som PR-praktikant har man en del att stå i!

Detta innebär att jag även går in på in andra vecka som stockholmare. Jag känner att jag vänjer mig mer och mer vid den mentalitet som råder och vilka do's och don't s som gäller.
Man får absolut inte ställa sig på vänster sida i rulltrappan för det hindrar människor med en begynnelse till magsår att stressa förbi.

Man får ha med sig en sån där löjlig liten termosmugg med kaffe i på tunnelbanan. Detta för att visa alla andra att man är så upptagen att man inte hinner dricka sitt kaffe hemma vid frukostbordet samt att man är en världsvan storstadsbo.

Helt seriöst måste ni använda sånna här

är ni så kaffesugna att ni inte kan vänta
två tunnelbanestationer och sedan köpa en
kopp på pressbyrån istället för söla?

Ni vet att den inte är praktisk att bära med sig..

Ni vet att den är omöjlig att dricka ur i vanliga fall
ett skakigt tunnelbanetåg gör det ju inte bättre....

Off we go!

Tja!
Tänkte börja blogga igen nu när jag har börjat min praktik.. Då kan man läsa här vad som hänt mig här i vår huvudstad och vad som har händer i stuprörsjeans-Meckat Prime Pr där jag gör min praktik!

Jag kom hit till sthlm i söndags efter en trevlig resa med Swebussexpress även kallad ångest bussen... För övrigt ett bra ställe att reflektera över ens liv, jag skulle säga att det ibland kan funka som meditation...
Träffade min värdfamilj (det är inget stockholmsstad tilldelar utbölingar utan jag bor hos Jens ute i bromma) och åt en härlig middag. Här kommer jag trivas bra!

Off we go igen!

Tja!

Jag har alltså bytt adress till praktikbloggen, jag lyckades med konststycket att 30 minunter efter det att jag skapat bloggen glömma bort lösenordet och lyckades inte få det tillbaka av blogger.com! Min tankspridhet kanske beror på det här storstadsbruset jag befinner mig i!

Men för er som inte har läst min post i underjordiskfrukt.blogspot.com så kommer den i nästa post på denna blogg tunnel-banan.blogspot.com!

Puss