Tjacka lya på söder?

Nu har jag varit i den urbana djungeln ett bra tag. Den här staden börjar ta ett stadigt grepp om mig, lika stadigt som HV's grepp om MoDo ( jag har inget försvar jonte).. Jag har funnit mig själv göra saker som jag absolut inte skulle kunna tänkt mig.. I veckan höll jag på att tackla omkull en tjej version mindre i trappan upp till tunnelbaneperongen när jag ursinnigt likt djurisktbeteende försökte hinna med tåget ut till Alvik. Som att jag inte visste att det går ett till om 2 min. Men jag hann med det och kände mig nöjd, inte bara för att jag hann med utan att jag fick hoppa in genom dörrarna medan de stängdes. Det är ett bra sätt att fånga de andra passagerarnas uppmärksamhet och få vara i centrum, alla tittar på en och man nickar nöjt till några för att kommunicera: "joorda serru, på håret det där!"

Till råga på allt så har jag nu även blivit bekant med Stockholms innerstadstrafik genom att ha fått köra bil inne i stan två dagar på raken. Jag måste säga att jag känner mig ganska nöjd med resultatet, det tog inte lång tid förrän jag hade järnkoll även vid de trångaste tillfällen. Jag tog plats och trängde mig i trafiken likt Anna Book vid en mongoliskbuffé. Dock lyckades jag göra två vändor in på Lilljeholmen då jag skulle till Hornstull, men lite svinn får man räkna med! Men jag har märkt att man efter ett tag utvecklar en slags "road rage" ( ni som är över 35 och läser denna bloggen läs trafikilska) gentemot de andra trafikanterna och människor som rör sig i trafiken, man känner att alla gör fel utom en själv!

Hur ska jag efter denna vistelse i Stockholm avvärja mig denna menatlitet som mer och mer tränger sig på mig!

I ett tappert försök att sätt en rubrik på detta inlägg valde jag att använda nån slags stockholmsterminologi för att symbolisera den dock sakta men säkra omvandling som börjar ske...

Börjar hästsvansen att komma tillbaka?
Västerås - Örebro 0-1